Sök på Nationalmuseum.se
| Batavernas trohetsed till Claudius Civilis | | The Conspiracy of the Batavians under Claudius Civilis |
Konstnär: Rembrandt Harmensz. van Rijn
Holländsk, född 1606 död 1669 |
Måleri, Målningar |
Olja på duk |
Mått: (h x b) 196 x 309 cm
Ram: (h x b x dj) 253 x 366 x 19 cm |
NM 578 |
Deposition 1864 av Konstakademien |
I slutet av 1500-talet bröt sig sju nordliga provinser i det dåvarande spanska habsburgarnas rike sig ut och bildade Europas enda republik; "De sju förenade provinserna", idag mer känt som Nederländerna. När den unga nationen skulle skapa ett stolt förflutet föll valet på historikern Tacitus berättelse om det tappra germanfolk som på 100-talet ska ha slagit sig samman med andra stammar och motat bort de invaderande romarna.
Tacitus skrev: "Civilis sammankallade stamhövdingarna och frihetskämparna bland folket till en helig lund med en festmåltid som förevändning, och när han såg att den nattliga festyran gripit deras sinnen, började han tala om deras stams heder och ära, och han fortsatte med att räkna upp de oförrätter de lidit. Hans ord väckte stort bifall, och han band dem alla samman genom fosterländska eder och barbariska riter."
I batavernas frihetskamp såg republiken en parallell till sin egen frigörelse från det spanska väldet. Berättelsens symbolvärde ansågs så stort att man beslutade att den skulle dekorera väggarna i republikens största byggnadsprojekt; Amsterdams rådhus. Uppdraget gavs till en av Rembrandts elever, Govert Flinck. Men Flinck hann knappt börja innan han plötsligt och oväntat avled.
Rembrandt blev då ombedd att slutföra motivet med trohetseden, vilket var det enda som Flinck hade påbörjat. Flinck hade följt traditionen och målat bataver och romare som likvärdiga parter i klassiska rustningar. Rembrandt valde istället att mera troget följa Tacitus text.
I Rembrandts tolkning behärskar Claudius Civilis scenen genom sina dyrbara kläder och den höga huvudbonaden i blått och orange. Majestätiskt höjer han sitt tunga svärd för att låta männen runt bordet svära honom sin trohetsed. Enligt legenden förlorade Claudius sitt ena öga när han satt fängslad hos romarna. Rembrandt trotsar traditionen genom att avbilda hövdingen framifrån så att hans enögdhet inte kan undgå någon.
1662 var Rembrandt klar och målningen sattes på plats. Senare samma år togs den av okända skäl ned. Det finns inga samtida dokument som förklarar varför målningen inte fick sitta kvar, men flera forskare tror att Rembrandts okonventionella framställningssätt inte uppskattades av beställarna.
Vad som hände efter att målningen tagits ned från rådhusväggen vet man inte, men man antar att den skickades tillbaka till hans ateljé. Kanske var det Rembrandt själv som skar ned målningen till nuvarande storlek. 1734 dök målningen upp på en auktion i Amsterdam där den köptes av handelsmannen Nicolas Cohl. Cohl var gift med Sophia Grill, änka till en svensk-holländsk köpman från Amsterdam. Släktingar till Sophia Grill ärvde målningen som kom till Sverige efter hennes död 1766. Den finns sedan 1864 på Nationalmuseum, men ägs av Konstakademien. | | |
|
|
|
Nationalmuseum, Stockholm